Anna och Tinas dagbok...

Haha, ja fula fläckar kan man vara utan tycker jag allt. Vi har verkligen haft en bra dag/helg, all denna sol som strålat på oss och gett i alla fall mig ny energi, fast det var nog inte bara solen, utan en annan liten ängel som varit här hos mig ;) 
Sitter här nu och läser allt det du skrivit, faktiskt blev jag på lite bättre humör nu, för det kändes så hemskt och komma hem.

So lonely!!

Ja du, det lät väldigt roligt, vi gör det nästa gång du kommer, mitt i natten eller på ljusa dagen så tar vi o äggar huset, hihii!!
Mm, nu får jag i alla fall ta och skärpa till mig lite granna vad det gäller träningen först o främst, men åxå livet, haha, shit vad djupt det lät, fy fan men jaja, det e ju just det jag borde göra. Nu satsar jag igen ett par veckor så får vi se vart hän det bär mig/oss, eller??
Ja du, vi måste ta reda på vad som hänt oss, förr, innan denna tiden kom, det tycker jag verkligen. Hm, vilda och galna, fast nä galna e vi ju redan, vi får nöja oss med mera vilda nästa gång, eller mycket mera vilda :) hihihihihi, yeah!

Så morgondagen bjuder på jobb, sen ut i friska luften vare sig solen skiner eller ej, om regnet så öser ner så SKA jag ut, det bara e så, jag måste ju börja ta lite poäng, så inte DU vinner, Anna!

Uschalingen vad jag saknar dig, nåt så grymt.
Borde väl ta o försöka sova, och i min säng då med andra ord, inte nere i soffan, hmm får la se.....

Hoppas du får/fått en bra dag idag eller i morgon, hihi.

Ljuus Älskar dig

//Tina

Varför är känslor så svåra att handsks med? Det är en jävligt bra fråga, skulle jag tycka!

Men vad är då svaret........
Jag har inte den blekaste, faktiskt. Men det är så sant det man säger att det som inte dödar det härdar en! Fast till vilken nytta då, kan jag undra. Livet spelar en ofta massa spratt, i alla fall i mitt liv. Andra har det säkert inte lättare eller bättre, det förstår jag med.
Jag har letat upp citatet som jag sa till dig igår i telefon, Anna, så här lyder det

"Tag inte livet alltför allvarligt, du kommer iallafall aldrig ifrån det levande".  E Hubbard

Snacka om sant, så en får kanske börja leva sitt liv just så, så kanske det blir lättare, vad vet jag, jag e bara människa.....

//Tina

Synd att det inte kunde vara lite sol idag med, nu när jag var ledig hela dagen, ska jobba två nätter nu, Mia ringde o undra om ja kunde ta fredag natten med, så då sa ju jag jo men visst kan jag det!

Som jag har slösat bort denna dagen, inte gjort nåt vidare nyttigt, eller jo, varit o handlat present till kusinen. Men det tog inte så vidare lång tid.

Ibland undrar jag hur mycket sömnen påverkar en, visade sig för nån timme sen att jag gjort massa fel i förra årets A-kasse lappar. Så nu skyller jag det på tillfällig sinnesförvirring :)

De sägs ju att en blir galen till slut om man inte sover tillräckligt, fast under hur länge vet ja inte riktigt, framgår ju inte, står mest bara att om du inte somnar inom 30 min under en tre veckors period bör du söka läkare. Vilket får mig att tänka på när jag var hos läkaren för tredje gången i förra veckan, just för sömnen. Hmm, ett väldigt roligt minne skulle jag vilja påstå, stressad som denna läkare jämt är när man kommer. Va där inne knappt tjugo minuter, hon säger efter en stund ”men jag kan inte sitta här o lösa dina sömnproblem”! Och innan dess så hade VI diskuterat sömntabletter och lugnande. De slutar med att hon säger ”men säg vad du vill ha, vad ska jag skriva ut”?

Öh, tja men ja skriv då ut …......

Istället för och erkänna att hon kan inte så mycket inom just detta och skicka vidare/remittera, eller nåt. Nu har jag piller så det räcker i alla fall, det kan jag inte klaga över!

Ja du Anna, just nu ser det ut som du kommer att vinna denna veckan, men visst det är tre dar kvar. Får väl se om jag lyckas hämta lite krafter och lite energi.

Nu ska jag minsann ta och få i mig lite käk!

Kram och ljus!

Fan så störigt, jävligt irriterande, varför har jag inte kollat upp detta tidigare, jo det ska jag tala om för jag har inte orkat, har varit massa annat viktigare och tänka på. För ärligt talat så trodde jag inte detta skulle vara något problem alls.

Har man en praktik på sex månader så trodde i alla fall jag att man kunde få fem dagars semester OBETALD dessutom. Jag har heller inte läst i den info. Jag fått att det står något om att det e förbjudet el. Du bör inte åka i väg någonstans under din praktiktid, ok om den e på veckor eller någon månad, då kan jag verkligen förstå tanken.

Här ringer man på morgonkvisten, för det är ända gången man verkligen kan få tag i sin handledare, ok jag vet och förstår att de har mycket och göra, men varför denna irritation på att jag ställer en fråga. Tänk om jag i mitt arbete som uska på neo, hade varit så otrevlig mot bebisarna o dess föräldrar jag hade ju inte fått vara kvar en gång.

Så ställer han tillbaka frågan till mig ”så du vet att du har en praktiktid framför dig, sen (lägg märke till det ni) sen går du o beställer en resa,” nä verkligen inte, så var det inte alls, resan var bokad i oktober, svara jag lite smått omtumlad.

Trött och förkyld som jag är idag, tyar jag inte argumentera med honom, det slutar lite vass med att han säger ” ja jag vet inte hur det funkar, det måste jag ta reda på, ditt personnr.”

Men hallo, varför bråka då för fan om du nu inte ens vet hur det ligger till, Säg då bara nä tyvärr jag vet inte får kolla upp det och återkomma, (klart). Det hade inte varit så svårt, eller? Utan istället förstöra min dag ytterligare, med tankar och funderingar om vad jag mer borde sagt till honom.

För det första är det inte jag själv som valt denna praktikplats, utan det var ”de”, el. Så hade min a-kassa rykt, (troligtvis), för det andra har jag inte godkänt den på sex månader, det tredje jag har för fan inte valt att bli arbetslös. Men nu är jag ju inte heller arbetslös, utan aktiverad, jag går på ett program.

Blir så arg och trött på att allt bara ska strula, gå ut med rätt info så blir det ju rätt, eller fler väljer nog och göra rätt för sig. Nu kommer jag spendera dagen med massa onödigt grubbel om vad han kommer och säga när/om han ringer tillbaka idag.

Jag är en svag människa i sådana här tillfällen känner jag, men är det verkligen rätt, undrar ju jag. Det lät ju minsann på honom att nä du så får du inte göra, då vill jag veta anledningen.

Usch, kan inte ens sluta skriva om det, så störigt!

Och det är ju inte bara jag som blir lidande, alla de andra som ska med, betalningen blir ju högre i så fall, för de övriga.

Ibland bara hatar jag mig själv, varför kollade jag inte upp detta tidigare??

Jaha åter till dagens alla andra måsten beställa tid till bilen, försöka få tid till ögonundersökning, äta, träna lite kanske, blääääääääää!

Fuck I say, what a day!

Läste just en blogg där en fråga vi har pratat mycket om diskuterades: Varför har vi så mycket lättare att ta hand om andra än om oss själva?

Det är något vi kämpat med, att ta hand om oss för vår skull... det är så mycket lättare att förlåta andra, att vilja göra god mat till dem, att unna dem extrapresenter och vardagslyx och det är så mycket lättare att skapa trevnad när någon är där att dela den med en (och inte bara för sällskapet, utan för att man njuter mer eftersom det är till för den andra...). En del av problemet med att inte trivas i vardagen tror jag är att vi inte tar hand om oss själva tillräckligt. Vi satsar inte på oss själva tillräckligt. Vi älskar inte oss själva tillräckligt.

Nu kanske det låter flummigt men jag tror att en del av anledningen till att folk ryggar tillbaka från tal som detta är just för att det är SVÅRT att satsa på sig själv och älska sig själv. Man läser ibland upproriska tal om hur mycket någon tycker om sig själv och läser in i texten inte bara hur den slåss om omvärlden (för visst är det lite ofint att tycka att man är bra, snygg, sexig och värd allt möjligt? Det är mycket finare att säga det om andra... även om det långtifrån utesluter vartannat!) utan också i viss mån mot sig själv. Det är inte lätt att övertyga sig själv om att det är OK att skita i Jantelagen och att man faktiskt orkar hjälpa andra mera om man tar hand om och tycker om sig själv. Det går lättare att tycka att andra är duktiga och glädjas i deras framgångar om man lyckas glädjas åt sina egna och se sina egna starka sidor!

De människor som pratar illa, skvallrar och rackar ner på andra är ofta de som är missnöjda med sina egna liv, är osäkra på sig själva och tycker att de själva inte är tillräckligt bra. Det är en enkel sanning som vi hört många gånger men ändå har svårt att komma ihåg och ta till oss. Sedan vill man i sin avundsjuka sällan erkänna eller se att det är hos mig själv problemet ligger. Genom att vara avundsjuk på någon annan säger jag att mitt liv inte är tillräckligt, att jag har misslyckats med att skapa det jag vill ha.

Samtidigt måste vi som i allt annat hitta balans i detta. Ibland måste vi få vara lite avundsjuka på hon som vann på Lotto och kan göra alla resor vi velat göra eller på honom som tycks få behålla sin kondition trots att han aldrig rör på sig mer än från soffan till sängen. Bara vi inte glömmer att genom att säga att vi också vill ha det så betyder det inte att vi måste säga att den andra människan inte förtjänar det - det går att vara avundsjuk utan att tycka illa om personen!

Hm det var dagens funderare. Slutsatsen är som följer: Vi måste fortsätta kämpa på med att se oss själva som värda ett bra liv, satsa på oss själva, se våra goda sidor och unna oss lyx och orka med detta även om det bara är vi där - så kan vi göra ännu mera för de andra som är så mycket enklare att älska och unna saker, nämligen våra vänner och vår familj.

Kram och ljus!

//Anna