Anna och Tinas dagbok...

Jag har haft en helt okej, om än något lång, måndag. Kom precis hem efter att ha after-workat (dock utan alkohol) tillsammans med lite trevliga människor från jobbet. Det var kul och jag kände mig faktiskt avslappnad, något som visar att jag är på väg uppåt igen efter en svacka där jag haft alldeles för mycket att göra...

Det kan ju behövas om jag ska försöka ge dig lite energi, Tina, för det är jobbigt att ta sig ur en ond cirkel när kroppen inte vill. Magen och själen sitter ju ihop säger det och visst är det hopplöst att känna sig pigg och sugen på att utnyttja sina dagar när magen inte vill. Det vet jag med... magen är det första som reagerar när jag inte mår bra psykiskt, och när den fysiskt inte mår bra (nu åt jag t.ex. lite för mycket och har lite ont) är det svårt att ta tag i livet.

Magen och själen.... de påverkar verkligen varandra.

Jag tror på det holistiska synsättet, du som läser må tycka att det är flummigt och "new-age"-igt, men ofta glömmer vi att vår livsstil, hur vi äter och rör på oss, vad vi använder vår fritid till, verkligen påverkar vår fysiska OCH psykiska hälsa. Motion fungerar lika bra som antidepressiva på att frigöra endorfiner. Det jobbiga är "bara" att orka med att kämpa sig till början på den goda cirkeln... och jag vet att du kämpar Tina, du kämpar och sliter och ger inte upp trots alla motgångar. Jag vet att varken du eller jag har världens lättaste kroppar att tas med. Men i morgon är en ny dag, då ska vi försöka igen. För det finns få som njuter så mycket av livet när det är bra som vi! Och vi börjar samla på oss en del knep också, även om det jobbiga dagar känns ganska uppgivet just på grund av det... att det inte har fungerat... men vi ska hitta ännu fler.

Det är alltid lättare när man kämpar tillsammans... och det ska vi fortsätta med. Ett steg i taget.

Idag är jag glad för mina arbetskompisar som är guld värda. Dagens jobbiga är att komma upp på morgonen fast det känns som det är mitt i natten. Det är verkligen svårt att vara glad utan sol... Sju minuter om dagen behöver man, sägs det... och det tror jag på. Vi måste ha lite sol för att må bra. Jag önskar jag kunde skicka dig en dag i solen Tina, för det hade gjort underverk tror jag...

Kramar till dig och till våra läsare (om vi nu har några:D:D) 

Fy fan vilken måndag, usch ville verkligen inte gå upp i dag, så segt!
Har inte gjort mycket nyttigt ,eller jo lite kanske. Men sen jag kom hem från jobbet, legat i soffan och gosat med Kattis några timmar, det var mysigt :)

Nu börjar det närma sig min yoga och jag vill verkligen gå, men kroppen min säger nej. Ont i huvudet, näsan bara rinner, ont i magen (ser ut som en luftballong, kvittar vad jag gör). Idag tror jag du Anna hade fått vara här o dra dit mig, det hade nog inte hjälpt med ett telefonsamtal. :(

Känner mig bara väldigt eländig idag! Ska snart hoppa i säng tror jag.

Vad har jag gjort idag som varit nåt bra och ha? Ja det kan man fråga sig, jag kommer inte på nåt alls, hmm......

Hjälp!!

Ja min dag började så bra, min trogna ängel ringer och väcker mig så jag kommer upp i någorlunda tid, tack! :)

Sen så pratar vi länge och väl om allt och inget antar jag, som vi brukar.

Sen helt plötsligt ringer min far, o säger att han är på väg med mina jul saker, (saken är ju den att jag hade inte tänkt pynta nåt i år, kände verkligen inte för det) men i alla fall, så kommer han med allt, så börjar vi kolla igenom lådorna och då så kommer ju Tina igång och får plötsligt sån pirrande glädje i magen och så var det kört, allt kom upp idag kan jag säga, ljusstakar, tomtar och slingor, så mysigt!

Jag har faktiskt varit ute och gått över en timme, fast inte som du Anna i solen, utan ikväll, i mörkret, fast det var skönt det med. Sen så fick jag kvällsmat, (varma mackor och cheescake till efterrätt av kusinen min) mumsigt!

Och nu sitter jag här framför datorn, myser till julmusik och över hur fint jag har fått här, Kattis e nog nöjd hon med, får gå in o ut!

Så nu blir det nog allt snart dax att göra kväll tror jag. Så är det bara att vänta och se vad morgondagen har att bjuda oss på, eller hur, Anna?

Ja du Anna, självklart e jag redo o sätta fart med detta. Att fortsätta vår kamp mot ett bättre liv.

 Alla har vi mycket att vara glada och tacksamma för i våra liv. Jag har min (lilla Kattis som jag absolut inte kunde klarat mig utan, då hade jag haft det ännu tuffare). Sen så finns mor och far, så har jag två systrar med respektive man och barn, de kommer alltid stå mig väldigt nära, (jag har också en X.tra familj kan man säga, som jag kommit väldigt nära)- och Anna som är min själsfrände och varit en vän för livet, som funnits där jämt i många av mina liv som jag levt hitintills.

 Så alla dessa saker som gör att livet kan bli så svårt, de finns där som – massor med sömnlösa nätter, (piller ja vad har man de till, bra om de fungerar). För höga krav på mig själv, tycker inte att jag duger nåt till (mellan varven). Dessa tankar som maler i huvudet på mig, bilderna ja ser när ja blundar.

Den här bloggen kommer förhoppningsvis bli vår gemensamma dagbok i kampen för ett bra liv. Vi pratar ofta om hur man får till sitt liv så att man trivs och mår bra och peppar varandra.

Jag, Anna, har mycket i mitt liv jag är glad för... en liten familj (sambo och katt), ett jobb jag älskar, syster bror och pappa som finns bakom mig - och Tina, min själsfrände och allra bästa vän sedan många år tillbaka.

Jag har också saker i mitt liv som gör det jobbigt - jag är smått arbetsnarkoman, är ofta jättetrött, sover dåligt i perioder, har svårt att vara konsekvent med träning och nyttig mat fast jag vet att det gör mig mycket gladare och piggare. Jag har lätt att fastna i ett sockerberoende vilket gör mig trött, irriterad och allmänt otrevlig. Jag har också svårt att ta mig tiden till saker som jag egentligen vill göra bland annat eftersom jag har så höga krav på mig själv när det gäller saker som jag "måste" göra.

Sedan ett par år tillbaka har jag och Tina sökt en vardag där man njuter av livet. Vi tror inte på idén med att plågas och stressa 48 veckor för att sedan ha det bra i 4 (semesterveckor) utan det måste gå att hitta glädjen i varje dag. Det är dock inte alltid så lätt i vårt samhälle. Vi har kommit en bit på vägen och nu är det dags att prova på ett nytt sätt att reflektera och kämpa oss fram till silverkantade dagar - denna blogg!

Så vad säger du, Tina... ska vi köra igång?