Anna och Tinas dagbok...

... är ANNA! Tina åkte härifrån för en timme sedan och jag saknar henne redan. Som vanligt var vi väldigt bra på att uppskatta och njuta av det lilla vilket kunde behövas efter en tuff jobbevecka. Mitt hår har nu äntligen blivit kort, blått och lila... inte en frisyr jag har haft på mycket länge eller kanske valt själv men jag tror på variation. Nu testar jag detta ett tag. Gillar att min frisör satsar på att utmana mig och komma med idéer, även om jag faktiskt denna gången för första gången någonsin sa stopp, så mycket får du inte klippa! Och det var nog tur... Annars är jag lite seg och förkyld och vill verkligen inte sätta fart och jobba vilket jag måste. Får ta ett steg i taget. Lite då och lite då. Det ska nog gå. Min rygg gick ju helt sönder i veckan, har aldrig haft så ont. Slår mig i backen på att det inte hänt om jag bara tränat tillräckligt mycket. Det gör fortfarande ont men har blivit bättre. Tur det för jag får sån värk i kroppen av förkylningar och framförallt feber så jag hade nog blivit jättegnällig om allt kommit precis samtidigt. Nu är jag bara lite gnällig... men ska nog orka... det är många timmar kvar av dagen. Kör nu. (försöker övertala mig själv...). Nu. Nu. NU. NUNUNUNU. Haha, går bra det här. Nå ja, jag har vunnit över mig själv innan.